DJSlemmi in da House

Inblick i verkligheten och nyårslöften

2007-01-29T17:25:00.000+02:00

Med rak rygg (men på stapplande ben) har jag tagit klivet ut i arbetslivet. Eller ”verkligheten” som det kallas på Högskolan. Okej, det är temporärt och bara en praktikplats, men ändå! Jag sitter vid mitt skrivbord och mailar med min flotta företagsmail. Det är på Folkoperan i Stockholm som jag nu ska testa mina vingar och bevisa att högskolestudierna och CSN-relationen är goda investeringar.

Första veckan har redan gått och jag har hunnit med att springa på fotografering på ett gammalt mentalsjukhus, varit på möten med creddiga reklambyrån Brindfors, lärt mig massor om hörselslingor och startat upp ett eget projekt. Projektets målgrupp är jag väl bekant med, nämligen studenter, men därefter blir det lite svårare. Målet är att jag ska hitta kontinuerliga kommunikationsvägar till Stockholms studenter, vilket visar sig vara en ganska stor bit kaka. Några av er kommer troligtvis bli terrade som intervjuoffer den närmsta tiden…

Det har också hunnit bli ett nytt år sen mitt senaste inlägg. Nytt år betyder nyårslöften. Nyårslöften kräver reflektion och självmedvetenhet. Så här kommer en liten lista på vad jag borde ha för nyårslöften:

- Börja träna. Det här är verkligen nyårslöftenas ”lilla svarta”. Så tidlöst men alltid lika aktuellt. Dessutom hade mamma hört någonstans att det var mer hälsosamt att vara tjock och träna än att vara smal och inte träna.
- Göra en månadsbudget. Alltså, hålen i mina fickor blir bara större och större. Vart tar egentligen pengarna vägen? Såå kul har vi väl inte på kåren?
- Inse hur lång tid saker faktiskt tar. Min broder Mangan brukar påminna mig om att gå upp tio minuter tidigare, bara så att jag slipper springa med andan i halsen till varje föreläsning. Känns som den här punkten är ett måste för att…
- …Sluta stressa. Vad ska man säga? Det är ju liksom inte nyttigt. Och livet är för kort för att skynda sig igenom.

The fars must go on

2006-10-24T23:33:00.000+02:00

Så var den här igen. Sista veckan på kursen och som vanligt verkar flummigheten öka i takt med plugghetsen.

Tre säkra tecken på att det är plugg-slutspurt som gäller:
- Skumma MSN-namn av typen "Lou - datasals-fars, delt. nr 1 - bortrövad av MKV-spöket - Löken och kronärtskockan"

- Att securitasvakten inte orkar ta leg på alla 17 studenter som sitter i datasalen, utan bara frågar en.

och sist men inte minst otippat:

- Att färgskrivaren inte funkar

64, 5 timmar kvar till sista inlämningen. Jag ser ljuset i tunneln!

Gissa filmen...

2006-10-21T18:08:00.000+02:00

Curare, bedövningsmedel. Snabbverkande.

Lördagens pluggsejour utmynnade i en datasals-fars. Komik på hög nivå. Det hanns även med en dansk safari.

Högvinst i släktlotteriet

2006-10-02T15:24:00.000+02:00

Det finns vissa saker man tycker att man har koll på. Släkten, till exempel. Jag vet att jag har en bror, en mamma och en pappa. Jag vet att jag totalt har åtta kusiner, varav sex av dem på pappas sida. Jag vet också att jag har en mormor och en farmor och att jag hade en morfar och en farfar. Därutöver har jag en drös sysslingar. Fakta. Vad jag däremot inte visste var att en av dessa sysslingar precis som jag läser MKV-programmet här i Jönköping, fast året under. Vilket sammanträffande!

Tänk att världen ändå är så liten att man kan hitta nya kompisar och sen komma på att man faktiskt är släkt. Det är ju inte direkt avlägset heller, Henkes mamma och min pappa är ju liksom kusiner. Nästan det allra roligaste i den här historien tycker jag är att Henke nog är den person i ettan som jag umgåtts med mest bland de nya, redan innan vårt släktband uppdagades. Det känns som jag vunnit på lotteri, vunnit en ny släkting och till råga på allt tycker jag redan om honom! Kan komma att bli mycket släkträffar, Jonte, du har fått konkurrens!

Minisemester is da shit

2006-07-14T17:47:00.000+02:00

Va underbart det är att träffa gamla vänner som man inte sett på länge och upptäcka att man fortfarande tycker otroligt mycket om varandra och att man har himla kul tillsammans. Många såna återfunna vänskaper har det blivit i sommar.

Senast igår träffade jag järngänget från högstadiet hemma hos en av tjejrna i Gamla Stan. Grym lägenhet, grymt god mat och grymt häng. Tråkigt bara att Lina redan åkt tillbaka och inte kunde vara med...

Imorgon är det dags för ytterligare en minisemester. Denna gång styr vi kosan mot gangsters paradise, Mangans stolthet Södertälje. Ska bli mycket spännande att slutligen med egna ögon avgöra om Södertälje är en stad präglad av kringlor eller kriminalitet.

En annan minisemester med hög kvalitetsfaktor var förra helgen då jag hängde med Eekan och hennes famlij på Älgö. Picnic på klipporna, bad i vågorna och lyxigt god middag framför TVn, vad mer kan man önska?

Sol ute, sol inne... Och hur var det med sinnet?

2006-06-28T01:20:00.000+02:00

Även i år firades midsommar i semesterns tecken, men förra årets galna fest på stranden i Barcelona bland 60.000 andra partyprissar var utbytt mot en något lungnare semestervariant. Vacker utsikt, mys och klyschor var ledorden denna helg. Tänk att det inte behövs fler än tre personer för att göra en underbar midsommar. Medan stora tankar virvlar i huvudet är det skönt att ha lugn omkring sig.

Nu är jag tillbaka i Stockholm och den hårda verkligheten. Först slogs Sverige ur VM. Tyvärr räckte det inte med att Chippen var fin eller att huvudspelet var vasst, tack ändå TV4:as kommentatorer... Och nu ikväll var det Spaniens tur. Mina BarcaBoys, vart tog ni vägen? Men precis som med allt annat så bleknar minnet av förluster med tiden och blicken är vänd mot ljusare skyar.

Sista natten med gänget. För den här terminen i alla fall.

2006-06-07T19:25:00.000+02:00

Ikväll ska jag trotsa förkylning och magkatarr och ta terminens sista sväng ner på kåren. Härliga tider! Det finns mycket att fira, bla har jag och Mangan blivit stolta ägare av ett första handskontrakt idag. Snart ska Lou bjuda på kronärtskocka, kan det bli bättre?

Vänners värme

2006-05-30T14:06:00.000+02:00

Just nu går dagarna väldigt fort men samtidigt hur långsamt som helst. Det är tur att man har vänner som lindrar jordens rotation, när den spinner på för snabbt. Klumpen i bröstet och hålet i magen går i alla fall att tidvis glömma med omtänksamma personer omkring sig. Verkar funka bättre än receptbelagd medicin...

Uppsatsen borde snart vara ett minne blott, men det ser ut som jag på obestämd framtid får flytta in hos Louise. Kunde varit värre dock, mycket varma mackor och msn blir det.

Quia natura mutari non potest idcirco verae amicitiae sempiternae sunt.

(Horatius)

Superhjältar och poesi

2006-05-29T12:44:00.000+02:00

Härom dagen nämnde jag för min goda vän och tillilka partner in crime Louise, hur svårt det är att erkänna för sig själv att det finns saker man inte klarar av att göra. Hon menade då att det ligger i människans natur att inte tycka om att vara mindre bra på något. Att vi alla vill vara perfekta i alla lägen och prestera maximalt. På nåt sätt finner jag lugn i det hon konstaterade. För om det är så att alla strävar efter att bli Wonderman så känns det faktiskt lite bättre. Det betyder ju att alla andra också vill klara (vara?) mer.

Filosofer kan man hitta där man minst anar det. Det här hittade jag på tunnelbanan senast jag var i Stockholm:

Yrsel
Böcker med små bokstäver
och stora tankar
gör mig yr.
Är det vad bin kan känna
vid randen av en blommig, utsirad bägare,
bräddfylld med vatten?

(Khayri Mansur)

Så rätt.

Tid

2006-05-01T19:12:00.000+02:00

Tid... Kanske det mest åtråvärda som finns. Ibland kanske även det mest hatade. Timmar kan snigla sig fram eller flyga iväg. Aldrig går väl tiden så snabbt som de där fem sista minuterna på morgonen innan man måste kasta sig iväg hemifrån.
Men på sistone har i all min tid försvunnit lika snabbt som morgonstunden och jag själv har inte riktigt hunnit med.

Klyschornas klyscha, Carpe Diem, är inte så lätt att leva upp till när man alltid är på språng. När jag gör någonting är jag redan halvvägs in i nästa sak jag ska ta mig för. Det känns lite som att springa med ett gummiband i ryggen, ni vet en sån där grej de har på en av banorna i Gladiatorerna, där det gäller att rusa fram för att nå så långt som möjligt och ta poäng. Jag spring och springer och springer, men kommer liksom ingen vart. För hur fort jag än springer finns det alltid kvar saker att ta tag i. Och det kan inte ens listorna råda bot på.

Tänk va fint det vore om man kunde få lite extra tid. Utöka dygnets timmar så att det räckte lite längre. Eller tänk om man kunde låta bli att sova, då skulle man ju få hur mycket som helst gjort! Fast… Jag gillar ju att sova…

Men kanske är det just den begränsade tillgången på tid som gör livet extra värdefullt. Tidsbristen tvingar oss att prioritera och pressar oss att ta ställning till hur vi vill disponera de 24 timmar vi har om dygnet. Jag ska nog sluta klaga på att jag har lite tid och börja gilla läget i stället. Det är ju faktiskt bara jag själv som väljer vad jag vill göra med min tid.

bloggrelaterad prestationsångest

2006-03-26T12:20:00.000+02:00

Ojoj. Inte ett enda inlägg sen förra året. Det är hög tid att blåsa liv i min blogg igen!

Det här med att blogga är faktiskt inte så enkelt som man kan tro. Måste erkänna att jag faktiskt dragit mig för att skriva, eftersom jag inte har vetat vad jag ska skriva och vem jag ska kriva det till. Kan ni tänka er diffusare målgrupp: Alltifrån att bara jag själv läser det jag bloggar till att tio miljoner svensktalande människor tar del av det. Dessutom fullkomligt vimlar det av bloggar numera, så hur ska jag göra mig själv och min blogg speciell? För någonstans känns det ändå fånigt att sitta och skriva åt mig själv på nätet, det kan jag ju lika göra i min dagbok. Om man egentligen inte har något att säga, ska man ändå blogga bara för bloggandets skull?

Näe, nu ska jag lägga pretantionerna åt sidan och sluta försöka vara intressant och samhällskritisk och allt man borde vara och alla andra är på sina bloggar. Från och med nu ska jag bara skriva det som faller mig in, även om det bara blir planlöst pladder. Åtminstone pappa och mamma kommer nog läsa det ändå :)

2005-12-15T18:18:00.000+02:00

Vilken händelserik vecka! Och än så länge är det bara torsdag. I måndags var det MKV-middag. Tjusig middag och fest i spegelsalen på Stora Hotellet här i världsmetropolen Jönis. Kändes lite som vär egna Nobel.middag light. Och sen Twin. Bra kväll!

I tisdags var det Lucia med Luciatåg i Sofiakyrkan och sen glögg och pepparkakor (och billys pizza) hämma hos Lisa Persson. Mycket trevligt!

Igår, onsdag var det först julfest med jobbet. Sen bartömning på kåren, fast däremellan bartömning hemma hos Malin (aka Miss Bajs). En spännande kväll med vaktbråk (nästan i alla fall...), mycket dans och en härlig blandning av Ozo, rödvin och cider.

En sak som jag tänkt på... Varför stavas veckodagar med stor bokstav i engelska men inte på svenska...? Skumt!

Dryg för att jag är Stockholmare

2005-11-10T17:36:00.000+02:00

Alla har vi fördomar och vi är mer eller mindre medvetna om dem.

Många tycker mycket om t.ex. Amerikaner, utan att för den sakens skull ha varit i USA. Vi tycker att Amerikaner är egocentriska, feta och högljudda. Och dumma i huvudet. Och så kan de inte tänka för sig själva. Och det vet absolut ingenting om världen utanför USA. Jag har aldrig varit i USA, men ändå håller jag till stor del med om den här bilden. En typisk fördom alltså. Självklart vet vi allihopa att inte ALLA som bor i USA är sådär, vi bara hårdrar det lite. Det är just det här som jag tycker är så lustigt, att vi tycker att det är helt okej att ha fördomar om vissa saker, men inte andra.

Att säga att man har fördomar om skåningar, eller muslimer t.ex. då rasar alla mot en, men vi går glatt med på att amerikaner är pantande. Blir en fördom mer okej bara för att fler delar den?

Vad är egentligen en fördom? Är jag dryg bara för att jag är Stockholmare? -Ja, lite. För man brukar säga att folk blir som dom är sedda och det tror jag är hur sant som helst. Jag blir lite drygare för att jag är Stockholmare, Amerikaner blir lite mer korkade bara för att vi tror och accepterar våra fördomar. Inte för att Stockholmare och Amerikaner kanske ändrar sitt beteende, utan för att vi tolkar vår omvärld genom våra fördomar.

Avslutad kurs och fett med Cred

2005-11-06T20:29:00.000+02:00

Nu är kommuikation- och teknologikursen slut. Det har varit väldigt kul och jag har lärt mig mycket! Vem trodde t.ex. att jag skulle sitta och blogga för 2 månader sen? Inte jag i alla fall. Från och med nu kommer jag bara skriva det jag vill, dvs inga fler reflektioner. Fast man ska ju aldrig säga aldrig.

Måste bara passa på och ge fett med cred till min klasskompis Danne. Förutom att han är en osedvanligt skön kille har han också hjäpt mig med diverse tekniska grejer under kursens gång. Kolla in hans blogg Maplemore. Stort tack Danne och bara så du vet... Om du nån gång vill lära dig och sticka eller nåt annant kul, så är det bara att säga till! MSN-support dygnet runt.

De kriminellas revansch

2005-10-20T19:07:00.000+02:00

Varje gång jag cyklar in till centrum här i Jönköping cyklar jag förbi KRIS. Kris står för kriminellas revansch i samhället och riktar sig till före detta kriminella som vill återanpassa sig till ett hederligt liv. Superbra, men hur tänkte de egentligen när de skapade namnet? Kriminellas revansch låter mer som att de fortfarande är kriminella och tänker ta över världen. Borde de inte heta EX-kriminella eller nåt i den stilen? För hela tanken är väl att de ska komma bort från kriminaliteten och därmed inte vara brottslingar. Eller går de under samma regel som alkisarna -en gång kriminell, alltid kriminell? Det kanske är ett epitet de ska bära med sig hela livet. Fast var det inte just det KRIS ville motverka?

Reflektion kring boo.com

2005-10-14T15:48:00.000+02:00

Boo.com är i det närmaste ett begrepp idag, en symbol för ett fulländat fiasko. Vi kan så här i efterhand ställa oss mycket kritiska till det faktum att Leander, Malmström och Hedelin kunde driva boo.com (eller snarare illusionen om den) så länge som de faktiskt gjorde. Varför var det ingen som förstod att hela projektet var dömt att misslyckas nästan redan från början?

Boo.com är byggt på ett historiskt sett vinnande koncept när man vill föra fram sin sak och få med sig människor. De använde sig i mångt och mycket av samma taktik som många personer världen över tidigare gjort. Jag skulle vilja dra en parallell mellan Hitlers Tredje Rike och boo.com. Jag inser att detta är en mycket orättvis jämförelse eftersom Hitlers Tredje rike utmynnade i ett folkmord och en av vår tids mest tragiska epok, medan skadorna boo.com medförde endast var ekonomiska och bara drabbade redan förmögna. Trots detta är likheterna i tillvägagångssätten mycket intressanta.

När Nazisterna och Hitler ville träda till makten i Tyskland utnyttjade de den bitterhet som fanns i Tyskland efter andra världskriget samt den ekonomiska krisen och massarbetslösheten som rådde. Hitler framställdes som räddaren i nöden som skulle ta Tyskland ur denna svacka. Han var på rätt tillfälle vid rätt tidpunkt. Det var även Leander, Malmström och Hedelin. Denna trio drog nytta av det kaos som uppstått kring Internet och att Internet möjliggjorde stora och snabba ekonomiska vinster. Alla ville få sin del av kakan, till och med de främsta investmentbankerna hade blivit fartblinda av vinstmöjligheterna. Boo.com presenterades som deras stora möjlighet att göra århundradets klipp.

Hitler var en stor talare som kunde övertyga folk på ett skrämmande effektivt sett. Detta var även boo.com-trions stora styrka. Att dessa tre unga entreprenörer med relativt liten erfarenhet lyckades övertyga gräddan av finansvärlden att investera i deras projekt är mycket häpnadsväckande, speciellt eftersom de inte hade mer än ett glamoröst skal och en stor vision att presentera. Att behärska konsten att kunna tala för sig själv och sin sak är ett mycket starkt vapen.

De anställda i boo.com beskrivs som näst intill hjärntvättade, precis som i Hitlers Tyskland. Genom att styra sina anställda på ett smart, medryckande sätt blev de djupt engagerade i och trofasta gentemot företaget. De gjorde sina undersåtar till en del av projektet.

Både Tredje riket och boo.com var uppbyggda på en stor vision men i botten fanns inte mycket mer än lögner. Det är lätt att vara efterklok, men vi måste även lära oss av det som skett. Vi dras ofta med när starka personligheter presenterar något som verkar nästan för bra för att vara sant. Men som med så mycket annat, det som verkar vara för bra är ofta inte heller något annat än en bluff.

Sen kväll på skolan

2005-10-06T23:14:00.000+02:00

Idag börjar närma sig imorgon och jag sitter tillsammans med en bunt andra MKVare i en av skolans datasalar. Det är ju inlämningsdag för Techno-Autobiographyn (en reflektion kring teknik som ska spelas in med webcamera) imorgon. Här inne hörs ljudet av ivrigt knapprande på tangentborden och engelska monologer lite varstans ifrån. Mycket kul att se vad alla andra hittar på, min favorit just nu är Mangans, illustrationerna flyger hejvilt omkring på Powerpointslidesen.

Det är snart dags att dra mig hemåt, har turen att få skjuts ikväll så jag slipper cykla upp till berget. Härliga tider!

En annan lyckogrej så här på nattkvisten är att jag vunnit tävligen som (den redan nämnde) Mangan ordande på sin blogg. Som lycklig vinnare av förstapriset kan jag nu casha in en fruktkorg!

Kanelbullens dag

2005-10-04T21:10:00.000+02:00

Idag är det kanelbullens dag och det är ju verkligen värt att uppmärksamma. Kanelbullar ligger nog på min topp-5 lista i kategorin "ätbart", specillet kanelbullarna som min pojkväns mamma bakar. Dom är precis så där mjuka och fyllad med mycket kanelsmet som man vill att en bulle ska vara.

fotoförsök

2005-10-03T18:09:00.000+02:00

Det har rått allmän förvirring bland oss studenter kring hur man lägger upp sin bild i profilen. Ett steg i rätt rikting verkar vara att lägga upp sitt foto i ett inlägg -så det är precis vad jag gör nu. Vi får väl se om jag lyckas.

Regniga dagar

2005-10-01T20:06:00.000+02:00

Man brukar ju säga att efter regn kommer sol, men nu känns det som om regnet och hösten är här för att stanna. Men visst kan det vara nog så mysigt med lite murrigare väder, hur hög mysfaktor är det inte egentligen på tända ljus, mjuka tofflor och en varm kopp te? Att höra regnet smattra mot rutan är verkligen en bra anledning att stanna kvar i soffan med en påse chips och kolla på gamla Vänner-avsnitt.

Reflektion kring Triumph of the Nerds

2005-09-30T15:51:00.000+02:00

-dokumentären om PC:ns historia

Tänk att brinna för något. Brinna för något så mycket att man försakar både kärleken och sitt sociala liv. Det är tack vare sådana personer som var man idag har en dator i sitt hem och att PC:n blivit en central del i de flestas liv.

Att Bill Gates, Steve Wozniak och de andra nördarna (som de själva väljer att kalla sig) verkligen brann för det de höll på med, är det väl ingen som tvekar på. Jag beundrar verkligen människor som dessa som arbetar så hårt för någonting de brinner för och tycker om att göra, utan att vara drivna av mål som att bli rik eller berömd. Priset de har fått betala är att genom hela sitt liv bli kallade för just nördar, men vem är det som är coolast egentligen? Tuffa, välklädda affärsmän som slåss för att göra den bästa affären, eller killarna som inte bryr sig ett dyft om sitt utseende men utvecklar en apparat som vi idag knappt kan leva utan?

PC:ns historia är väl i och för sig också kantad av diverse mer eller mindre oetiska affärer. Enligt filmen snodde de ju ideér hej vilt från varandra, allt för att så fort som möjligt få lansera den bästa och mest användarvänliga PC:n.

Dokumentären lägger stor tonvikt vid att det här är nördarnas stora revansch. Men är persondatorns väg in i våra liv bara nördarnas lyckosaga? Hade användandet av PC:n verkligen blivit så utbrett om inte en smart affärshjärna kommit in i bilden och sett PC:ns stora marknadspotential? Kanske har vi inte bara nördarna att tacka utan även de entreprenörer som tog datorn från garagen och in i våra hem?

Att vara förkyld...

2005-09-29T15:54:00.000+02:00

Att vara förkyld är ett gissel. Huvudet värker, halsen ömmar och orken tar slut efter att gå upp för ett par trappor. Men det värsta måste nog vara allt snor. Är det inte otroligt hur mycket snor kroppen kan producera?

Mitt bästa huskurstips mot förkylning:
Pressa en halv citron i ett glas. Rör ner 1 msk honung. Drick det långsamt.

Den här hemmagjorda medicinen som jag lärt mig av min mamma funkar faktiskt! Fast man måste dricka det när man börjar känna av symptomen, annars är det för sent...

Otursförföljd Estlandsfärja

2005-09-28T12:17:00.000+02:00

Natten till igår gick Estlandsfärjan Regina Baltica på grund. Detta skedde på 11-års dagen av Estonias förlisning som gick precis samma rutt som Regina Baltica. Hur mycket otur kan en färjrutt ha egentligen? Eller är det kanske så som så många trodde om Estonia, att det är den ryska maffian som ligger bakom haveriet? Att de två båtarna har råkat ut för olyckor på precis samma dag verkar nästan för otroligt. Eller är det bara lagen om alltings jävlighet som spelar Tallink ett spratt?

Välkommen till min fantastiskt nya blogg!

2005-09-28T09:08:00.000+02:00

Välkommen, välkommen! Stig in i stugvärmen här hos mig på min alldeles nya blogg! Det är tydligen här alla mina annars så privata tankar ska exponeras för alla som lyckas hitta hit. Känns kul och skumt på samma gång. Hoppas ni kommer trivas här hos mig, min intention är att förmedla en känsla av varm choklad i en stor kopp, toppad med glass eller grädde (du väljer själv!). Någon gång kanske vi kan spetsa den med rom också...?